När jag gick hem från churros-stället kom jag hem till detta. Pepa hade tidigare under dagen börjat baka någonting, som hon förklarade var ett spanskt julbakverk. Men sist jag såg det var det bara en stor smet. Hon berättade att det innehöll mjöl, socker, kanel, olja, och någonting mer.
När jag kom hem hade hon fått sällskap av hennes dotter och barnbarn Laura. Hennes andra barnbarn (killen på bilden) var också där, men han satt mest vid tv:n med Bernardo. Det är verkligen bara kvinnorna som jobbar i köket här i Spanien. Jag har ALDRIG sett bernardo varken laga mat, diska eller städa...
De gjorde ringar av degen
Sedan friterade de dem..
.. Och la i en gigantisk skål...
.. För att till sist täcka dem med socker.
Slutresultatet! Jag fick smaka, och det var förvånandsvärt gott. Spanjorer är inte bra på bakverk och efterrätter, men detta var mer än ätligt. Det smakade som en munk med kanelsmak. Typ som en kanelbulle i munk-form. Rekomenderas!
I fredags var vi lediga. På dagen gjorde jag inte mycket alls, men på kvällen förklarade Pepa att de skulle åka till någonting och frågade om jag ville följa med. Eftersom jag inte hade något bättre för mig följde jag med. Jag förstod varken vart vi skulle eller vad vi skulle göra, men jag satte mig i bilen och åkte med ändå. Det visade sig att vi inte skulle långt alls, för Bernardo stannade utanför en cazeta på ferian. Vi gick in, och hälsade på folk, och sedan satte oss vid ett bord. Jag fick äta hamburgare medan Pepa, Pepas syster och Bernardo sprang runt lite här och var och pratade med folk. Sedan förklarade Pepa något jättelångt på spanska om stället, och jag tror hon sa att det var som en samlingsplats, som olika familjer ägde tillsammans och träffades på på högtider (dock inte helt säker haha).
Bernardo, random söt unge och Pepa
Jag förstod att det skulle vara någonsorts uppträdande, och klockan 9 kom dessa inmacherandes ↑ med trummor, hatter och glitter.
Sedan sjöng dem. Och viftade med nånting. Det var hmm.. speciellt. En låt var väl rätt fint, men de fortsatte i samma stil lääänge.
Sån tur var träffade jag Hanna och Cecilia från skolan, så jag satte mig vid dem och pratade, och efter ett tag gick vi ut och sen följde de mig hem.
Efter frisören gick vi tillbaka till hotellet och tog det lungt ett tag. Sen var det dags för middag hos min värdfamilj. Det var inget stort, det var bara jag, Gustav, Pepa och Mari-carmen, men Pepa hade gjort ovanligt fint och dukat upp massa olika saker. Gustav kan ju knappt ett ord på spanska, så han var lite nervös. Med det gick bra! Knappt stelt alls. Vi pratade till exempel om skillnaderna på halloween i Sverige och Spanien.
Efter paellalunchen blev det tårta. Sofias kompis och hennes man och barn kom också, så vi blev ett stort gäng: 14 personer med mig. Har börjat bli van med spanska födelsedagskalas nu, och kan säga att det är väldigt trevligt!
En stor skillnad från Sverige är ljudnivån - alla pratar med olika personer samtidigt, kors och tvärs över bordet. Det är lite svårt att lyssna och hänga med haha, men alla är väldigt glada och skrattar högt. En annan skillnad är att i Sverige väntar man alltid in varandra, till exempel med att börja äta. Här kommer alla lite som de vill och det är inget konsitgt med det, de bara sätter sig och hoppar in i konversationen som om ingenting.
Sofias man, Sofia, Kompisens 1-åring, Daniel och Laura. Daniel överlycklig efter att ha blåst ut ljusen!
Hela värdfamiljen! (nästan). Detta är dem som jag träffar oftast.
Idag gick jag till stranden runt halv tolv, där var Madeleine och Elin. Sen kom även Sofia, Jennifer och Sara. Sofia hade sin systemkamera med sig så hon tog massa fina bilder. Ni får se några snart! Sen var jag tvungen att gå hem vid två, eftersom att Sofia, Pepas dotter fyller 37 idag. Det firades först med paella och sedan tårta. Detta är det tredje spanksa födelsedagskalaset på tre veckor haha! Kommer bli tjock av all tårta..
Bernardo och Pepa. Detta är alltså mina värdföräldrar! Dem är supersnälla och trevliga, men samtidigt inte för överbeskyddande, vilket är skönt. Jag är jättenöjd med vart jag har hamnat. Människorna, läget, huset - allt är jättebra.
Pepa är jätteduktig på paella - hon har fått mig att börja äta räkor! (för de som inte känner mig så bra så har jag alltid avskytt räkor. Fick 20 kronor för att smaka en när jag var typ 9 år, och sen dess har jag undvikit dem flitigt.
Hej! När jag kom hem efter stranden var det födelsedagsfirande på G. Pepa hade inte sagt något tidigare, men jag förstod imorse att något var på gång eftersom att hon stod och bakade. Det var Bernardo som skulle firas, han fyller 70. Jag har inte vetat innan hur gamla de är, och har inte vågat fråga (vet inte om de är lika känsliga om ålder här som i Sverige), men jag trodde inte att han var 70! Jag hade gissat på 60, utseendet och piggheten av att döma. Men så fel jag hade. Firandet var trevligt, vi åt äppel-tårta och chokladmuffins.
Bernardo, Daniel och Laura blåser ut ljus! Det verkar förövrigt vara Daniels favoritsyssla, han skrattar alltid högt både innan och efter. Så söt! (Har vart med om en till födelsedag, när Sofias man fyllde år, typ andra dagen jag var här).
Alltså denna unge! Funderar på att "råka" ta med han i resväskan hem till Sverige..
Vänster till höger: ? (Dotter), ? (Barnbarn), Bernardo, Daniel, Laura, Pepa, Maricarmen och Sofia.
Lite pinsamt att jag fortfarande inte vet vad alla heter, men känns konstigt att fråga nu efter 3 veckor..
Jag kom nyss hem från en promenad vid stranden och snubblade in precis till ett födelsedagskalas. Det är Pepas dotter Sofias man som fyller år. Det är deras barn som är Daniel. Det är lite förvirrande, Pepa har fyra barn och fyra barnbarn, så det kommer ta ett tag tills jag lär mig alla namn samt vem som är vem.
Det serverades chokladtårta, och Daniel fick äran att blåsa ut ljusen, vilket han tyckte var vädigt roligt. Men vem tyckte inte det som barn?
Till lunch/middag (?) blev det Paella. De äter ju på helt andra tider här i Spanien. I Sverige skulle jag kalla det middag när man äter halv 5, men här äter man middag runt 9-10-11.
Paellan var god, jag var nervös för de hela räkorna och musslorna, då det inte är något jag äter normalt. Pepa såg att jag tvekade, så hon visade mig hur man skalar en räka haha. Musslorna vågade jag mig dock inte på, sån tur var hade jag bara fått en..
Pepa lagade Paellan i någon sorts stor wok, som hon drev med gasol.
Daniel, 2, kan vara det sötaste jag sett Paellan innehöll kyckling, räkor och musslor
Pepa, Bernardo samt deras barnbarn daniel, dotter och andra barnbarn vilka jag inte minns namnen på.
Jag är en 18-årig tjej som ska gå ett år på gymnasiet på Svenska skolan, i Fuengirola, Spanien.
Ni kommer få följa mig i skolan, på fritiden, och i värdfamiljen.
Jag är uppvuxen i Knivsta, men går i skolan i Uppsala hemma i Sverige.
